torsdag 9 december 2010

Olycka

En olycka kan ske så lätt. Idag när vi var ute och träna råkade pappa ut för en. I natt hade det regnat mycket och när vi skulle åka ner och under en tunnel så var det vatten överallt. Vi bromsade men pappa fick sladd i kurvan med all sand som fanns på vägen så han for rakt fram och flög till slut över styret och landade olyckligt. Jag sprang fram till honom men han var helt medvetslös. Jag fick ingen kontakt med honom och jag trodde han hade krossat ögat och ansiktet. Jag vågade inte lyfta och kolla. Tänk om han hade skadat nacken… Några bilar stannade och ringde ambulansen. Efter några minuter vaknade pappa och jag kunde spola av ansiktet med lite vatten. Han mindes inget och frågade om och om igen vad som hänt och var han var. Allt var så otäckt. Han var täckt av blod och lera och jag likaså. Ambulansen kom och jag fick skjuts till hotellet med cyklarna av de som hade stannat och ringt. Jag packade en liten ryggsäck och tog en taxi till sjukhuset. Jag fick vänta några timmar innan jag äntligen fick träffa honom. Han fick sy några stygn i ögonbrynet och förmodligen är kindbenet brutet. Väldigt öm i revbenen och ena benet. Annars verkar han ha klarat sig bra. Han blir kvar över natten så jag blir ensam på hotellet kväll. Just nu känns det oerhört ensamt. Jag vet att han mår bra nu men ändå gråter jag hela tiden över hur illa det kunde gått, och bilder av olyckan går på repeat i mitt huvud. Ta hand om era nära och kära. En olycka händer så lätt och plötsligt kanske dom inte finns där längre.




1 kommentar:

Katarina sa...

Kära underbara syster....Du borde inte vara ensam nu med alla dina tankar! Måste varit hemskt att uppleva detta! Jag grät ju själv som en tok!

Skickar styrkekramar till dig och pappa!!

Älskar er så!!

Katarina